adrenalin

Vad jag önskar att jag var en människa som bara kunde luta mig bakåt och säga att allt ordnar sig, eftersom det gör det för det mesta. Nu ska jag istället spy min ångest över stadsdelsförvaltningen och den tid det tar att få plats på ett daghem i närheten. Vi får ingen daghemsplats, lillplutten får gå kvar på sitt gamla dagis på obestämd tid. Det gamla dagiset är jättebra, det är bara det här med obstämd tid som känns så jobbigt, vad är det? Tre månder? Sex månader? Ett år? Jag hatar obestämd tid. Vi sökte ny dagisplats i god tid, men eftersom det är samma stadsdelsförvaltning så gäller inte reglerna om platsgaranti, för han har ju redan plats. Platsgarantin gäller inom hela stadsdelsförvaltningen och inte bara ens eget område. Jag vill att han ska få börja på ett dagis i närheten så att han kan börja lära känna nya kompisar.