adrenalin

Älskar den blommande årstiden!

När kastanjerna blommar fyller två av mina bästa vänner år. Jag har alltid tyckt det är så fint att fira sin födelsedag under blommande kastanjer och syrener. Men om jag flyttar till södra Frankrike kan även jag fira min födelsedag när mina favoritträd står i blom! Detta sköna exemplar återfinnes dock på Djurgården.

Ett år sedan mamma dog. Eller som åttaåringen uttryckte det "nu firar mormor ett år som död". Bilden är från minneslunden, Skogskyrkogården. Här finns hela min familj. Det är en märklig trygghet att veta var ens aska ska spridas.

Vårjackan och kavajen har fått stanna hemma pga kylan. Desto mer glädje gav beskedet om att min älskade kavaj-ikon får Polarpriset! Grattis Patti!

Den enas dröm, den andras mardröm...

Dagens häxperiment: chokladfondanter

Blåsippor! Förra året kom de tre veckor senare, precis när mamma låg för döden. Märkligt att det här året gått så fort. Sorgen är lättare nu, men det har varit ett jobbigt år. Att det fungerat såpass bra ändå beror på en stöttande man, god sämja mellan mig och mina bröder, fina vänner och att jag gav mig själv tid att sörja. Lyssnade på mig själv och accepterade att sorg kan komma i många skepnader. Det är inte över än, men det värsta är förbi.

Angående den berömda 40-årskrisen. Jag har funderat både länge och väl och kommit fram till att det är väldigt konstruktivt att krisa. Folk rynkar på näsan åt krisen, man skämtar om den, man skäms, men de facto så får krisen folk att ta tag i saker de drömt om. Massor med folk jag känner har börjat träna, slutat röka och börjat hänge sig åt massa roliga saker. Ett par stycken har brutit upp från pissiga äktenskap och det är verkligen positivt. Lite som att nu är vi snart 40 och har levt i det här dåliga förhållandet i tio år, ska vi verkligen göra det tills vi dör? Någon har köpt en motorcykel, folk skrattar lite, men vad faaan, så bra! Äntligen åker han motorcykel, han har ju drömt om det i tio år, innan barn och hus och karriär kom emellan. Grattis till den nya hojen, den nya kondisen, det nya intresset och välkommen till 40-årsåldern.

Tre nätter i Paris! Vi vågade åka med barnen och om vi väljer att bortse från lite skrik och gap (vrål) så gick det alldeles utmärkt. Tantåldern har inträtt, firades med ostron och vin och en sovande fyraåring i knät. Underbart! Shoppingen fick stå åt sidan men det var det värt!

Det finns inte nog med hjärtan för att säga hur mycket jag älskar min blivande åttaåring. Imorgon bitti blir det pannkakstårta för att toppa kärleksberget. På fredag drar vi från stan. Tre dagar efter åttaåringen fyller jag jämt. Önskar att det vore 30. Är glad att det inte är 50.

Om man inte gömmer sina burkar med 8 hr cream hittar man lätt spår efter små busiga fingrar!

Saknar min mamma.

Min bror på maskerad. Han har gjort hela dräkten själv. Imponerande!

Familjeliv, vilket jävla skämt. Det enda positiva med att ha helg är att jag på lördagen får sovmorgon. I övrigt är det en jävla bestraffning med bråk från morgon till kväll. Jag orkar inte längre.

Dagens körlektion blir motorväg. Jag är så stressad att jag funderar på att strunta i körkortet. Bil, vad är det för skit? Jag hatar att åka motorväg. Hatar att åka fort. Tror att jag ska dö varje gång jag kommer upp i hastigheter över 70. Jag har ungefär samma stressymptom som när jag ska gå till tandläkaren. Där brukar jag grina. Kanske fäller en tår idag med.

Såg ett helt fantastiskt avsnitt av klass 9a igår och hjärtat slog en volt i bröstet på mig av glädje. Jag kände så starkt med NO-läraren som i avsnitt ett var tafatt och villrådig, och nu! Hon fullkomligt strålade! Och jag känner igen mig själv, som undervisande doktorand som stressade runt som en skållad råtta på lab första året. Jag hatade det. Det var så svårt och ångestframkallande. Och sen när jag blev duktigare och verkligen kunde förmedla min egen entusiasm för ämnet, då blev det så jäkla kul. En kompis till mig sa "det är belöningen, när man ser på dem att de fattat". Och vilken jäkla belöning sen! Jag saknar faktiskt att undervisa! Att få vara en bro till ett ämne många tror är svårt. Att se poletten trilla ned. Det är belöningen.