adrenalin
da cancer
Hmm, lite uppdatering om mammas cancer: Hon får cellgifter en gång i veckan och är ledig någon vecka då och då. Hon blir snabbt magrare och tappar håret. Huden blir tunn och går lätt sönder. Hon har dödsångest. Jag pushar för att hon ska prata med någon, jag vet inte hur det känns att dö. Själv känner jag mig mer som "jaha". Det går inte att gå runt och grina hela tiden. Livet är faktiskt just nu. Hon lever just nu. En dag i taget är det som gäller. Just nu. Imorgon kanske jag bryter ihop, men just nu känner jag mig som ett ganska bra stöd.