Lite sent, men ändå skönt att få veta ...

Lite sent, men ändå skönt att få veta att man inte är galen. När jag började på mitt jobb fick jag veta att jag skulle ha lite samarbete med ett annat lab. I april bestämde jag och chefen för det andra labbet att vi skulle köra. Jag kollade med min chef om det var OK, jodå det var i sin ordning. I maj eller juni, när samarbetet (som tagit mig ungefär tre arbetsdagar i anspråk) hade utvärderats och jag rapporterade resultaten på ett möte fick jag mig en sån jävla skrapa av chefen att trodde att jag skulle börja grina. Han var arg för att jag gjorde arbete som inte gynnade vårt lab, mm. Jag tog väldigt illa vid mig. Det var strax efter att mamma dött och jag tyckte det var svårt att veta om jag överdrev eller om det var realistiskt att känna som jag gjorde. Hursomhelst tyckte jag att han var en okänslig skit och jag sökte faktiskt ett par andra jobb för jag ville verkligen inte vara kvar. Jag tog också upp saken med min samarbetspartner från det andra labbet eftersom det förmodligen inte kunde bli något mer samarbete för oss. Hon blev förbannad och gick till sin chef. När inget hände gick hon till forskningschefen. Idag kom forskningschefen in till mig och sa att vi visst ska samarbeta, att jag ska säga ifrån ifall chefen motarbetar samarbete och om chefen bråkar får jag komma till forskninschefen. I efterhand kan jag se att min chef inte skulle skällt på mig inför andra oavsett om jag var i chock efter mammas död eller inte. Speciellt inte när jag hade clearat allt med honom först. Det är inte lätt att vara chef, men någon jävla måtta får det vara. Mvh lättstött.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback