Jätteproppen Orvar

Vad var det, egentligen? Jättproppen Orvar alltså? Orvar eller inte, för mig känns det i alla fall som en jättepropp har släppt, mentalt åtminstone. Det känns som om den värsta tröttheten och sorgen efter att mamma dog håller på att lägga sig.
Sen är dödsboet satt i konkurs och det känns också som en lättnad.

Nu när hösten är här inser jag att nästa sommar måste vara mer strukturerad. Vi kan inte bara hänga i huset och hoppas at barnen ska underhålla sig själva, vi får nog ta bilen och hälsa på lite folk också. Kanske dela upp oss lite mer, så att en vuxen i taget faktiskt får vila ut lite, åka själva och hälsa på en vän eller göra något på egen hand. Det blir så jäkla mycket bråk när vi bara hänger i stugan allihopa i veckor. När vi kommer hem är vi föräldraenheten lika trötta som innan vi åkte. Men nu är hösten här och med den rutiner, och av rutiner mår hela familjen kontrollfreak bra!

Allt känns tip-top med chefen och jobbet, jag gillar det draget hos mig själv, att när saker är utredda och förhoppningsvis bra igen, då lägger jag skiten bakom mig. Inte så mycket älta. Men när saker inte blir utredda, oj oj, då kan jag älta till förbannelse!

Sen är jag omgiven av fina och goda människor, och av finhet och godhet mår jag bra.

Kommentarer
Postat av: Anna

Fyrtiotalisterna va?

Postat av: adrenalin

Aha, köttberget!

2010-09-16 @ 23:14:32
URL: http://adrenalin.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback