adrenalin

När jag tänker på saken känns det faktiskt oerhört orättvist att en människa som är så älskad av så många ska behöva ligga och tyna bort i en skitsjukdom blott (får jag säga med moderna mått mätt) 58 år gammal. Hon får ingen näring, inget västkedropp och kan inte svälja själv längre. Det är någon hos henne dygnet runt eftersom hon inte kan larma. Även om hon kunde är det ingen som förstår vad hon säger för hon kan inte riktigt prata. Hennes händer. De ser så konstiga ut. Släta. Som om de aldrig varit använda. Hon tyckte aldrig om sina händer, tyckte att de var för grova, stora och fnasiga. Som skurgummehänder. Hon skulle tycka om dem nu. Jag tycker inte om dem nu, jag tyckte om dem som de var. Fnasiga och grova.