Nordeamannen

Om du läser det här, jag tänker på dig ibland och jag tror att du kanske ibland undrar hur det gick? Det gick bra. Jag klarade mig och jag inte fick missfall. Det tror jag du vill veta. Inte varje dag, men någon gång ibland. Kanske när du parkerar och öppnar bildörren jäkligt försiktigt för att inte välta ytterligare en cyklist av misstag. Då tror jag att du tänker på mig och undrar hur det gick. Det gick bra. Det blev en pojke förresten.

Kommentarer
Postat av: Louise

Usch, det lät otäckt!

Postat av: adrenalin

Det var sjukt läskigt, jag var i åttånde veckan efter att ha försökt i tre år, flög flera meter, landade på rygg, slog huvudet i asfalten och fick cykeln över mig. Först blev jag så arg att jag bara skrek åt stackaren, sen gick jag därifrån, efter ett kvarter bröt jag ihop och förstod inte hur jag skulle komma hem. Jag var så säker på att jag skulle få missfall. Men tydligen är det inte som på film, bebisen klarade sig fint därinne, det var bara jag som var mörbultad efteråt. Och nordeamannen hade nog världens ågren. Efter allt jag skrek åt honom önskar jag verkligen att han kunde få veta att det gick bra.

2010-04-27 @ 21:05:38
URL: http://adrenalin.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback