Förstås

Jag gick förstås ut och sprang. Och gjorde mitt årsbästa. Blygsamt i mer vältränade sammanhang, men inte illa för att vara mig som sprungit allt långsammare på sista tiden.

Kommentarer
Postat av: Yvonne

Fast jag inte känner dig blir jag berörd av det du skriver och tänker på dig!! <3

Postat av: adrenalin

Tack, det kom verkligen som en dusch, allting på samma gång. Kanske lika bra det, eftersom jag håller det ifrån mig annars. Konstigt, när jag förlorade min pappa som sjuttonåring hade jag svårt att bearbeta det även om jag grät floder. Då trodde jag att det var för att han dött så oväntat. Men nu när jag haft flera år på mig är det lika svårt och lika jobbigt. När jag väl blir ledsen slutar det med att jag har skuldkänslor för min äldsta pojke som hör allt och blir ledsen han med. Igår ville han sova en pyjamas mormor har sytt.

2010-04-12 @ 08:32:27
Postat av: Rebecka

Alltid svårt. Alltid alltid svårt, död och sjukdom. Tänker på dig. Kram

2010-04-14 @ 16:44:24
Postat av: adrenalin

Kram

2010-04-14 @ 20:24:28
URL: http://adrenalin.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback