Veckans moralfråga
Är det OK att ta a-kassa och samtidigt sitta hemma och skriva på en bok eller ett manus? Alltså vad säger er moral?
Om ni tycker ja, var går gränsen? Är det skillnad på ifall man blivit ofrivilligt arbetslöst och om man sagt upp sig enbart för att kunna skriva? Frågan gäller inte mig själv så ni behöver inte gå på tå, men jag är väldigt nyfiken på vad ni tycker!
Det beror på! Jag tycker att man ska göra det som är bäst för en själv, man ska tänka konstruktivt. Om man gör det för att man är lat (säger upp sig och sitter hemma och ritar serier på lattjo) borde man ta sig i kragen och växa upp. Men om det är, låt oss säga, en småbarnsmamma som mår piss på jobbet och har en enda dröm – att få skriva klart sitt drömprojekt, så har jag inga synpunkter på om hon skulle få leva på "mina" skattepengar ett tag. Jag tror att om man är driftig och målmedveten så betalar man tillbaka på ett eller annat sätt.
Tänker spontant på musiker också, var det inte nån teori för några år sedan om att sverige har så många bra band tack vare musikskolan och a-kassan?
Jag tycker nog att det är okej att plocka bidrag medan man försöker göra nåt kreativt (måste ju vara rätt bra för individens hälsa i allmänhet och därmed mer lönsamt för samhället i längden). Inte för att jag varit så företagsam; när jag var mellan jobb ett tag på 90-talet var jag äckligt passiv.
Jag tänker att såna (förhoppningsvis) mindre glapp i inkomstandet är ofarliga ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Och kan vara en investering i karriären eller som Amanda är inne på – en slags självterapi. Kan jämföras med en sjukskrivning eller snyltande på föräldradagar...
Då tror jag istället att de värre parasiterna hänger en generation upp. Sambons pappa blev t.ex. förtidspensionär för snart trettio år sen. För att han skadade foten. När jag förde omskolning på tal så förstod han ingenting. Han körde ju lastbil, inte sjutton kan man göra det om man har ont i en fot?
Det förutsätter alltså att det jobbet man fick sparken från inte innebär att skriva manus, eller?
Det är väl ingen som ifrågasätter att en dramaturg som fått kicken från Stadsteatern (gissa om de kör med fasta anställningar där eller visstidskontrakt?) skriver nästa manus i väntan på nästa gig?
Eller att en musiker övar ihop nya barnföreställnningar att kränga till skolor?
För så ser, som Amanda påpekat, arbetsmarknaden ut för kulturarbetarna i det stora hela. Teatrarna säger upp skådisarna över sommaren, och ibland hela rep-perioder, för att sedan anställa under föreställningarna.
Nån a-kassa får man väl inte när man har sagt upp sig själv? :-o
Det förutsätter alltså att det jobbet man fick sparken från inte innebär att skriva manus, eller?
Det är väl ingen som ifrågasätter att en dramaturg som fått kicken från Stadsteatern (gissa om de kör med fasta anställningar där eller visstidskontrakt?) skriver nästa manus i väntan på nästa gig?
Eller att en musiker övar ihop nya barnföreställnningar att kränga till skolor?
För så ser, som Amanda påpekat, arbetsmarknaden ut för kulturarbetarna i det stora hela. Teatrarna säger upp skådisarna över sommaren, och ibland hela rep-perioder, för att sedan anställa under föreställningarna.
Nån a-kassa får man väl inte när man har sagt upp sig själv? :-o
Men vadå, om man brukar jobba med att skriva manus då?
Många bra tankar.
Man får a-kassa om man säger upp sig själv, men karensen blir längre.
Jag ska berätta hur tanken uppstod. Jag har två vänner/bekanta som skriver på a-kassa. Den ena har projektanställningar och brukar ungefär en gång om året ta en paus på ett par månader för att skriva på sina projekt, på a-kassa. Det har hittills inte genererat några pengar men han är nog lycklig när han får jobba med det han vill även om han gnäller enormt över hur lite pengar han har. Den andra är just en småbarnsmamma som blev uppsagd och skriver barnböcker. Hon tar a-kassa trots att hon redan sålt in två av böckerna till ett förlag.
Jag tycker inte att folk ska sitta på rumpan och vänta på nästa jobb, det är bra om folk gör något. Själv funderar jag också på vad jag ska sysselsätta mig med när jag går på a-kassan i höst och förbannar det faktum att jag är fullständigt fantasilös eftersom det vore en perfekt tid att skriva just en bok eller ett manus.
Min man är också projektarbetande kulturarbetare som åker på ett 8-veckors glapp i sommar, det suger och tack gode gud för a-kassan. Dessutom måste han ta a-kassa, även om han skulle ha spart ihop ett eget kapital, för annars får han sänkt SGI hos försäkringskassan och det vågar man inte riskera.
Personligen tycker jag att det suger att a-kassan ska funka som lön, men jag har ingen bättre lösning på problemet så man får väl vara glad att den finns så att folk slipper svälta mellan jobben.
Jag har inte heller någon lösning.
"Den andra är just en småbarnsmamma som blev uppsagd och skriver barnböcker. Hon tar a-kassa trots att hon redan sålt in två av böckerna till ett förlag."
Mmm, här är vi kanske inne på ett lite små-dodgy territorium. Jag känner typ igen mig lite och känner att jag måste passa mig mycket noga nu när jag nu får (liiiiiten) mammapeng från brittiska staten och samtidigt sitter och fixar med småpill på mina barnböcker. Men jag fick förskottsbetalningarna från förlaget för länge sedan och royalties kommer komma in långt efter mammapengen slutat så då är det okej intalar jag mig. Men det är det säkert inte om vi ska vara helt anala.