Konstigt
Har fått mitt sista anställningsbevis. Jag är här tills sista oktober, sen är det över. Jag trodde jag skulle längta efter det här. Ändå får jag tårar i ögonen när jag hittar pappret på mitt skrivbord. Ännu värre känns det när det gäller att sluta att labba. Det kommer jag göra om tre månader. Sluta labba. Att stå i dragskåpet har blivit mer en del av mig än jag trodde. Det känns som att bli av med en arm. Höger arm närmare bestämt. Fröken höger.
Kommentarer
Trackback