adrenalin

Jä, jä, blommor i håret osv. Fast även om jag ser fram emot att åka om en liten vecka så har jag en stor klump i magen. Kommer tvååringen känna igen mig efter åtta nätter? Kommer han vara arg på mig? Kommer han ha svårt att förlåta mig? Maken och stora killen vet ju att jag kommer tillbaks, men tvååringen! Vad ska han tro när mamma plötsligt är borta? Jag har skuldkänslor gentemot de andra två också. Känner mig som en svikare som åker bort och lämnar dem i den grå vardagen. Har bakat kakor och tårtbotten och proppat frysen full till den blivande sexåringens kalas för att kompensera. (Jag kommer hem någon dag innan så jag kommer vara där). Men det känns som om det inte räcker. Gud vad jag önskar att jag kunde tagit dem med.