adrenalin

Efter fyra fantastiska dagar i San Francisco och tre intressanta i Salt Lake City är jag tillbaks på snöig svensk jord. Sista långflygningen längtade jag så mycket efter min familj att jag var tvungen att gå in på toa och gråta. Min man hade lagt upp fina videos med längtansfyllda kärlekssånger, en för varje dag jag var borta på sin blogg. Underbara människa. Det här faktiskt det längsta vi varit ifrån varann sen vi träffades, tidigare rekord ligger på tre nätter.

Nåväl förrutom längtan så har det varit jäkligt skönt att sova som en stock sju dagar på raken. Jag har varit på Alcatraz, åkt cable car och klättrat upp till Telegraph Hill. Jag har gått vilse i crack-pundarkvarter och varit skitskraj. Jag har hälsat på mormonerna som är snälla men galna och nästan blivit frälst (näe, inte rktigt). Jag har handlat massa fina presenter till mina barn och min man, ändå har jag pengar över! Jag har ätit massor av god mat och dessutom lyckats bli av med mobilen. Den ska enligt uppgift ligga på ett lost and found i Oakland. Jag håller tummarna för att jag lyckas få hem den, nu när en medmänniska varit så god och lämnat in den istället för att behålla den själv.

Bästa var att bli mött på arlanda, få gosa med barnen och hångla med mannen. TV´s "Arlanda"-team var där, men trots att de fått min mans godkännande missade de att filma vår tårfyllda återförening. Lika bra, vem vill se sitt svullna rödgråtna ansikte och flottiga hår efter att ha varit på resande fot i 24 timmar?

Jo, en sak till, jag har joggat i San Francisco. Det var jobbigt. Jäkligt branta backar.