adrenalin

Min första artikel är inskickad till en fransk tidskrift som tar enormt lång tid på sig i varenda steg. Den ska granskas av två oberoende granskare (för mig okända). Det har tagit flera månader att skaka fram två sådana och nu hänger allt på dem. Det är bara att vänta.

Min andra artikel är så gott som färdigskriven, jag väntar på lite hjälp med ett par grejer sen ska den väl in. Chefen skulle skriva slutsatserna för någon vecka sedan, men han ändrade nästan ingenting i de slutsatser jag slängt ihop sedan tidigare. Samma sak med introduktionen, som egentligen är hans ansvar, men han vill att man ger förslag som han kan ändra i och styra upp. Men han ändrar ju inget. Jag är inte van vid det. Är jag så jäkla bra nu att det inte finns något att anmärka på? Eller är han stressad och inte hinner läsa ordentligt? Vår relation är ju stel som bekant, så det är svårt att fråga, "Är du slö eller?" "Eller är jag bara så jävla bra?".

Jag får väl tro på det sista så länge. Nu filar jag på avhandlingen. Vissa dagar känns det bara så bra, jag klarar det, hurra, andra dagar är det bara en gegga som är så svårt att få till något vettigt. Kreativ process? Tiden rinner ut, det ska vara klart snart. Trycka i slutet av augusti, men jag ska få rättningshjälp och de behöver ha tid på sig de med. Så tre eller fyra veckor till sen måste jag släppa taget!