klättermus



Mitt yngsta barn vid en helt normal pendeltågsfärd. När man plockar ner honom vrålar han så att folk tror att vi slår honom. Han är världens bästa men det här är skälet till att jag inte vill åka för långt bort med barnen på egen hand, absolut ingen tågresa till Edsbyn för att hälsa på bästisen.
Det här är också varför vi tackar nej till att gå ut och äta med barnen oavsett om det är på krogen eller hemma hos andra.
Det är inte kul helt enkelt. Jag har inte tillräckligt med simultanförmåga att hålla koll på honom, försöka äta mat och prata med andra människor på en gång. Ungen är sjövild. Äter kattsand, river ner glas, doppa fingrarna i stearinljus, klättrar på allt och skriker högt om han inte får göra exakt som han vill. Hur söt som helst och oerhört älskad, men sjövild. Det gör inget, vi har det så här just nu och jag vill inte vara utan honom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback