adrenalin

Bland dödsannonserna fanns en som egentligen chockade mig föga men ändå gjorde mig ledsen. Min fd styvmors enda barn har dött. Förmodligen i AIDS men kanske av en överdos. Vi var inte uppvuxna som syskon, när våra föräldrar blev ihop var jag tolv och han arton, levde sitt liv på gatorna, fulfjädrad narkoman sedan tidiga tonåren. Jag har inte haft kontakt med styvmonstret på tjugo år, sedan pappas begravning där hon dök upp alldeles borta på lugnande. Eftersom pappa var död hade jag inte längre något skäl att vara trevlig mot henne utan ignorerade henne totalt, det bästa vapnet en trulig sjuttonåring kan komma med. Mamma frågade mig häromdagen om hon lever, det gör hon uppenbarligen, hon stod med i dödsannonsen. Ingen mor ska behöva överleva sina barn, men den här mamman har nog varit grym medveten om att så skulle bli fallet i närmare trettio år. Jag har nog aldrig stött på någon med så stark dödslängtan som hennes son.