grå vardag, hurra!

Min man vill fotografera folk på tunnelbanan. Han gör det ibland, men som hårt arbetande småbarnsförälder hinns det inte riktigt. Men efter att idén dök upp har jag öppnat mina ögon och ser gång på gång intressanta foto-objekt. Jag gnisslar tänder över att han inte är där och kan ta en bild eller två. Eller att jag hade en egen kamera. Senast i morse såg jag världens sötaste pojke, max tolv år, i tighta jeans, nitbälte, svart jacka med enorma röda blixtlås, runda glasögon, långt svartfärgat hår, blek hy och chapeau claque. Det krävs ett stort mod för att åka till plugget iförd muminpappans hatt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback