adrenalin

Gjorde ett besök på företaget vi samarbetar i går. Möttes enbart av sura miner. Första tanken är så klart: De hater mig. Som om jag var så viktig i deras liv, nej inte riktigt. De hade precis fått reda på att företaget kanske ska sparka en tredjedel av personalen. Shit. Jag som hade hoppats på ett jobb där när jag är klar. Värre ändå för de som mister sitt jobb snart. Ångest ångest. Min branch är på väg att kollapsa fullständigt, lagom tills jag är klar. Vad fan gör man. Det blir kanske bagare ändå. Eller lärare då. Det är kul, att undervisa. Nåväl, det kanske vänder tills i oktober när jag hoppar ut på arbetsmarknaden fullproppad med kunskap!