adrenalin

Att få barn och ta konflikter med dem får en faktiskt att växa. Med det menar jag inte att jag är en perfekt mamma som tar alla bråk med en ängels tålamod, åh nej här skriks det och vrålas det en hel del. Men man kan liksom inte fly från sina barn utan när man har gjort ett dåligt jobb och skäms som en hund blir man bli tvungen att reflektera övr hur man ska ta liknande konflikter på ett bättre sätt nästa gång.

Vissa saker har jag tränat på mer än andra, t ex har jag blivit immun mot uppenbara försök att ge mig dåligt samvete. Det gäller speciellt när andra vuxna kör såna trick på mig. 
Jag blir varken arg eller irriterad, jag genomskådar det och går inte på det. Kommer en skopa med skuld riktad mot mig mig går jag inte igång. Jag brukar bara titta på den andra vuxna och svara något i stil med "hmmm" eller "kanske det".
Att visa att man inte tänker gå in i det är sååå effektivt.

En annan sak som jag är blivit bra på är att jag tar ingen skit. Jag har hanterat två trotsiga ungar ibland varenda vaken minut dag ut och dag in, tror någon annan vuxen att de ska kunna köra över moi? I don't thiiiink so!

Har funderat på några slogans för barn:

Barn - om de inte kör över dig gör de dig starkare!

Barn - inget för den konflikträdde!