ego vs vi kom ju överens...
Nej. Stå på dig.
(detta är supersvårt och ont och suger, varför maaaken slutade)
Det här låter kanske simpelt men kan man inte bara göra ett överslag på timmar och se om det verkligen är lika mycket ni lagt ner?
Jag har ältat och ältat men jag tänker fråga henne varför hon vill ha asteriskerna när vi hade en annan överenskommelse från början. För det är hon som ändrat sig, inte jag. Jag vet varifrån idén kommer och den person som introducerat den är bitter över att ha hamnat som andranamn på en artikel själv. Skillnaden i hennes fall är att hon faktiskt blev dragen vid näsan, i vårt fall var ordningen väl förankrad redan på planeringsstadiet. Bägge handledare hade sagt att det skulle vara så men då skulle jag också skriva den. Jag tycker verkligen mycket om den här personen och vi ska dessutom ha vår fest tillsammans så jag vill verkligen inte ha något bråk så här i slutfasen.
Svår sits...
Kan du inte göra en liten sluring och prata med handledaren själv, inte skvallra utan mer "jag har ett bekymmer och jag vet inte hur jag ska tackla det". Du har ju ändå bra argument, det låter som att du har gjort dig förtjänt av att stå först. Har du tur tar handledaren ditt parti och DÅ kan du säga "Vi kan ses alla tre och diskutera saken" men då har du ju redan lagt fram din sak och förhoppningsvis övertygat handledaren så att han tar ditt parti. Eller något. Så har jag gjort. Fast med en annan grej. Ingen kan ju direkt säga något om det heller, för det är ju ändå en viktig grej för dig - klart att du måste få diskutera saken med din handledare.
Jag tog det med henne igår. Hon blev nog besviken över att jag sa nej, men höll god min ändå. Om hon vill driva det vidare och handledaren tycker att vi ska göra som hon vill kommer jag acceptera det.
Fast handledaren vill inte låta folk samarbeta pga att såna här situationer uppstår. Jag tror inte att någon av oss vill ge honom vatten på hans kvarn.
Så just nu är det jag som står först, utan asterisker. Vi får väl se om hon slipar argumenten och lyckas övertyga mig...