ego vs vi kom ju överens...

Kollegan och jag har haft ett strålande samarbete senaste åren, det har flutit så fint, så fint. Så nu när den andra gemensamma artikeln är så gott som färdigskriven vill hon plötsligt ha en aterisk på våra namn som påpekar att vi bidragit lika mycket till artikeln. Och jag vill inte riktigt. Vi har bidragit lika mycket på labb, så visst. Men vi var överens om när vi började att jag skulle stå först. Asterisker har aldrig diskuterats. Jag behöver det så mycket mer än henne eftersom hon har fyra artiklar i sin avhandling och jag bara tre. Det är ganska stor skillnad. Sedan är det här med skrivandet, jag har skrivit hela artikeln, ritat alla strukturer, gjort alla tabeller, skött alla revideringar, all mailkontakt med handledare och övriga, plockat fram alla referenser och fört in dem. Det är inte lite jobb jag lagt ner på det. Men jag har svårt att argumentera, hennes ståndpunkter är också bra och hon står på sig. Hon har plockat fram andra artiklar där man satt in asterisker. Hon pressar mig att jag ska vilja samma som hon, och sen ska vi lägga fram det för handledaren. Jag vill inte bli osams. Jag vill inte ha bitterhet. Men jag vill inte ha asterisker i nuläget. Samtidigt känner jag att man blir väldigt blind inför sånt här som man suttit med näsan i, hon kan ju ha rätt och det hela är helt rimligt, hon har ju lagt ner mycket labjobb på det hela. Jag vet inte, jag blir så rådvill. Jag känner mig ogin när jag håller på så här, det är väl bara att dela med sig?

Kommentarer
Postat av: Amanda

Nej. Stå på dig.

(detta är supersvårt och ont och suger, varför maaaken slutade)

Postat av: Sonja

Det här låter kanske simpelt men kan man inte bara göra ett överslag på timmar och se om det verkligen är lika mycket ni lagt ner?

2009-08-09 @ 00:58:30
URL: http://sonjaochstormen.blogspot.com
Postat av: adrenalin

Jag har ältat och ältat men jag tänker fråga henne varför hon vill ha asteriskerna när vi hade en annan överenskommelse från början. För det är hon som ändrat sig, inte jag. Jag vet varifrån idén kommer och den person som introducerat den är bitter över att ha hamnat som andranamn på en artikel själv. Skillnaden i hennes fall är att hon faktiskt blev dragen vid näsan, i vårt fall var ordningen väl förankrad redan på planeringsstadiet. Bägge handledare hade sagt att det skulle vara så men då skulle jag också skriva den. Jag tycker verkligen mycket om den här personen och vi ska dessutom ha vår fest tillsammans så jag vill verkligen inte ha något bråk så här i slutfasen.

2009-08-09 @ 08:59:08
URL: http://adrenalin.webblogg.se/
Postat av: Stycket

Svår sits...



Kan du inte göra en liten sluring och prata med handledaren själv, inte skvallra utan mer "jag har ett bekymmer och jag vet inte hur jag ska tackla det". Du har ju ändå bra argument, det låter som att du har gjort dig förtjänt av att stå först. Har du tur tar handledaren ditt parti och DÅ kan du säga "Vi kan ses alla tre och diskutera saken" men då har du ju redan lagt fram din sak och förhoppningsvis övertygat handledaren så att han tar ditt parti. Eller något. Så har jag gjort. Fast med en annan grej. Ingen kan ju direkt säga något om det heller, för det är ju ändå en viktig grej för dig - klart att du måste få diskutera saken med din handledare.



2009-08-11 @ 08:42:05
URL: http://trestycken.blogspot.com
Postat av: adrenalin

Jag tog det med henne igår. Hon blev nog besviken över att jag sa nej, men höll god min ändå. Om hon vill driva det vidare och handledaren tycker att vi ska göra som hon vill kommer jag acceptera det.



Fast handledaren vill inte låta folk samarbeta pga att såna här situationer uppstår. Jag tror inte att någon av oss vill ge honom vatten på hans kvarn.



Så just nu är det jag som står först, utan asterisker. Vi får väl se om hon slipar argumenten och lyckas övertyga mig...

2009-08-11 @ 09:57:18
URL: http://adrenalin.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback