adrenalin

Har varit på möte med mina grannar angående ombildningen. Man känner sig ju ganska ensam som kritisk till glädjekalkylerna mäklaren langar upp. Visst, vi får några hundra lappar mindre i månaden i utgifter. Men det förutsätter att alla köper, att räntorna håller sig relativt låga och att man inte amorterar en spänn. Någonsin. Och att borgarna sitter kvar vid makten, alternativt att sossarna inte tar tillbaks det gamla fastighetsskattsystemet. 1.4 mille för en trea i Årsta. Det låter väl inte så dumt. Men jag vet inte. Driva en bostadsrättsförening med ett gäng som bara vill göra bostadskarriär. Det känns ju som om de kommer dra fort som fan och lämna oss andra kvar, med lån, förvaltning och en förening att ta hand om. 21 lägenheter i fastigheten är ju inte så många att välja på heller. Man kommer nog inte riktigt undan att sitta i styrelse och renskriva protokoll. För att inte prata om snöskottning och städning av gården. Plantera lökar och kolla vilken sophämtare som ger det bästa avtalet.