f-ordet (igen)

Hittade DN söndag och började bläddra. Hittade artikeln som slog huvudet på spiken. Jag har visst en 40-årskris. Två år för tidigt, men jag har alltid varit tidig. Men det var ju skönt. Att jag inte är ensam om att känna så här. Att jag håller på att bli osynlig. Det är väldigt obehagligt. Det känns som om man inte riktigt finns.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback