adrenalin

Jag har gått runt med småångest ett tag. Det var bättre när jag åkte bort på konventet, men nu är det tillbaks. Det är inte någon större fara, men det är som att jag går runt med jordens sämsta samvete. Jag har gjort av med massa pengar på skitsaker, kanske är det såna tankar som spökar? Det spänner runt bröstet hela tiden. Och lite gråtfärdig så där. Ja, mamma är sjuk och min man har inte riktigt återhämtat sig efter förra våren även om det är bättre. Så det kanske bara är vanlig existentiell ågren. Det är svårt att vara människa typ. Eller så är det den ryska hösten ha ha. Hoppas det släpper.