adrenalin

Fejsboken var ju himla skoj i början, speciellt som jag fick kontakt med två gamla vänner som jag saknat. Och nu är det bra att kunna chatta med lillebror som bor i Thailand. I början tackade jag ja till alla vän-förfrågningar jag fick. Men nu, jag börjar undra hur jag ska göra. En kompis till lillebrorsan som jag inte kan minnas att jag någonsin träffat skiter jag i att acceptera. Men en gammal jobbarkomis som skriver världens trevligaste meddelande trots att hon inte låtsats se mig på stan flera gånger sista åren. Ska jag tacka ja och fråga henne varför hon ignorerat mig? Vi umgicks för arton år sen, jag behöver henne inte och jag bryr mig egentligen inte. Jag kan med gott samvete köra stockholmshälsningen på stan, men då kan jag inte vara "vän" på facebook. Samma sak med en gammal gymnasieklassis som aldrig var speciellt trevlig mot mig på gymnasiet och sedan ignorerat mig på Stayfriends. Jag skulle nog köra stockholmshälsning på henne med ifall vi sågs på stan, så det får nog bli tack men nej tack där med. Ohh vad min hämndlystnad får näring. Jag dissar dig på facebook, vilken hård hämnd ha ha!