adrenalin

Det räcker med att yngste sonen sover ordentligt på nätterna (halleluja) i fjorton dagar och jag börjar fundera på om vi inte ska ha en till. Så snabbt glömmer jag tydligen 22 månaders sömnlöshet (som kan sätta igång vilken sekund som helst). Den mänskliga biologin är sinnssjuk. Rent teoretiskt är jag väldigt nöjd med två. Dessa underbara gossar, friska, goa, roliga. Men teori och biologi är inte samma sak. Min man rycker på axlarna, en till spelar väl ingen roll. Fast det gör det. Det finns massor av argument för att inte skaffa en trea. Men en bebis, en mjuk liten bebis. Som sover i armhålan och bara är mjuk. Mjuk, vad i helsike babblar jag om? Visst är de mjuka, men en eventuell bebis har ju två äldre bröder med behov. Ja ni ser, man glömmer snabbt. Tur att min kopparspiral kan sätta stopp för eventuella galna infall. En trea måste vara välplanerad, och inte bli till sista året på forskarutbildningen. Först disputation, sen överväga bebis.