adrenalin

Det är bättre idag. Jag gick på ett möte, pratade med min sponsor, grinade en massa, pratade med min man, grinade lite till. Jag ska försöka ta tag i det varje dag istället för att låta det växa till andnöd och panik. Samtidigt är jag ganska glad över alla verktyg som terapi, al-anon och åldern har givit mig. För femton år sen hade jag slutat äta. Eller gåt ut på krogen sex dagar i veckan. Eller bägge delarna. För femton år sen var det precis vad jag gjorde. Svalt och söp och tog droger om det bjöds. Och rökte en massa cigaretter. Stora framsteg i ångesthanteringen med andra ord. Visst är det trist att bli äldre på många sätt, men ibland har det enorma fördelar. Så fram emot 95 kommer jag kunna hantera min ångest superbra!