Jag fick

Äntligen lyckades jag natta! Och imorse fick jag gå upp med honom. Efter att han druckit välling liggandes på pappas arm, men ändå. Visst är det skönt med sovmorgon, men ett gott samvete är som bekant bästa huvudkudden, och jag får dåligt samvete när min man måste gå upp varje morgon. Är det kvinnorollen som är så djupt inbankad i mig? En mamma kan inte ligga och lata sig? En mamma kan inte låta pappan ta alla nattningar? Jag vet killar som utan problem låter mamman ta alla nattningar. Men jag vet ingen tjej som gör tvärtom. Skit samma, vårt mål är att vi tar hand om barnen tillsammans, alla andra får göra som de vill.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback