adrenalin

Minns ni när man var ung, sena tonåren, kanske tidiga tjugoårsåldern. På den tiden man bodde med kompisar, flyttade runt i andra hand. I mitt gäng fantiserade vi om att bo i samma hus. I stockholms innerstad förstås. Vi fantiserade, åh vad härligt det vore! Nu verkar drömmen rätt skrämmande. Tänk att genom väggen höra sina kompisar älska, bråka, skälla på sina barn. Hu vad jobbigt. Tänk om de kör tvättmaskinen mitt i natten och spelar alldeles för hög musik. Tack och lov bor man granne med folk man inte känner. När man tycker att grannarna beter sig som idioter så är det åtminstone inte sina vänner man stör sig på. Och vice versa, slipper ens vänner reta sig på ens dagliga vanor.