adrenalin

Efter att ha avslutat (nästan) ett helvetesprojekt har jag sen i vintras jobbat på ett nytt projekt. Det fungerar mer tillfredsställande och från och med nästa vecka ser jag ut att få praktisk hjälp av kollegan jag ska sampublicera med. Idag hade vi möte med handledaren och vem kunde tro efter all ångest och alla tårar att det kunde utveckla sig till det här? Det är trevligt att träffa chefen nu för tiden. Vi hade möte idag där vi pratade praktiskt upplägg både på projekten och avhandlingen. Det känns som om han tror på mig och är övertygad om att jag ska ro det i hamn. Jag tycker inte längre att han är värsta puckot, han har en del negativa sidor, men också många bra. Jag tror på mig själv, jag har lyft mitt huvud ur rännstenen och jag ser stjärnorna.