adrenalin

Jag och storkillen gick på kalas igår, min svågers fru har tagit examen. Hon har följt en livslång dröm om att bli sjuksköterska. Lägre lön och studielån på det, häpp. Men hon verkar glad och det är huvudsaken. Min man hatar såna tillställningar och jag gnällde på hans sociala fobi, tills han sa Nej, jag vill inte gå och jag behöver inte gå. Helt sant. Vi köpte en blomma och stack iväg. Men guuud så tråkigt det var. Den enda som det gick att prata med var svärmor (jag råkar dock vara begåvad ned en snäll variant). Maten var helt oätlig, thaisallad som sved som helvetets eld i munnen. Men det som gjorde mig mest förbannad var att de uttryckligen sagt åt oss att ta med barnen, sen fanns det inget käk till dem. De fick äta ris. Det var ändå sju barn på festen, som började 17 och värdparet har dessutom egna barn så man kan inte riktigt skylla på okunskap. Jo chips fanns ju också, så min son har ätit chips till middag igår. Han var inte helt olycklig.
Klockan nio kunde vi äntligen sticka bort från gaggiga släktingar och bittra svågrar och åka hem. Hem ljuva hem, där min älskade make storstädat och väntade med Zelda.