adrenalin

Storkillen har lärt sig vad vätska är, för vätska är vad lillkillen behöver. Efter att han kräkts upp så gott som allt vad vi gett honom två nätter i rad köpte vi äntligen resorb. Nu går stackarn på resorb-kur, men han mår bättre. I natt var det ransonerade skvättar med vätskeersättning som gällde, vi stod emot gråt och yl och faktiskt, inte en enda gång kräktes killen. Imorse var han t o m uppe och lekte en liten stund. Nu håller vi tummarna för att hans lilla mage ska återhämta sig och att han snart kan äta lite kokt ris och mildaste sortens välling utan att det kommer upp. Tjolahopp, det var skönt att få dela detta med er.