adrenalin

Den överkokta makaronen sitter numer upp i min famn, men det är all styrsel han kan uppbåda. Inatt satte han igång att kräkas igen. Efter att kastat upp varenda liten vattendroppe han fått i sig sedan kl 23 så är han helt slut. Nu kör jag, två msk sockervatten i halvtimman, och hittills har det stannat nere. Febern är så gott som borta i alla fall. Själv sitter jag här, med mindre väldoftande kropp, skitigt hår, en pigg femåring, en hög med nerspydda kläder + handukar och håller tummarna för att min makaron snart blir frisk. Ändå är det inte så dumt, jag tar ut en VAB-dag, det är guld värt att kunna få ta hand om sina sjuka barn och få betalt. Fast makaronen får gärna bli frisk snart ändå, jag börjar bli orolig över den här lealösheten.