adrenalin

Om jag går in på Kaffebar på söder kommer Johan bakom disken säga, tjena Adrenalin, det gamla vanliga? Alltså ÄR jag någon! Du och jag Alex! Fast det beror inte på att jag är någon ängslig kissnödig mediepersonlighet, utan snarare på att jag är en av en miljon diskare som passerat revy i Johans liv som helt och fullt utspelats sig i resturang och kafé-svängen. Jag går på Kaffebar ungefär vart femte år, anledningen är att jag inte är en mediepersonlighet. Bekräftelsebehov har jag förvisso, men det har ju också ägarna till Kaffebar som gjort ett koncept av att få kända människor att känna sig bekräftade. Det har fallit ut till deras fördel, stället är superpoppis. Good for you som amerikanerna säger.