tandhaggan

Storkillen har somnat med sin vänstra framtand under kudden. Den ska bytas mot en tia. Jag känner mig inte helt bekväm med att ljuga för honom. Smyga in och smussla ut tanden och byta mot en guldpeng. Gömma tanden i en liten ask på "mammas hylla" tillsammans med de två andra han tappat. Tandféen, sånt bull. Jag fattar inte varför man ska lura barnen från första början. Julklapparna kommer från oss, ni får dem för att vi älskar er och vill skämma bort er. Är det så himla fel? Jag vill inte att du leker med din gamla tand, ge mig den så får du en tia. Varför ska vi bygga våra förhållanden på lögner? OK, man kan väl hålla inne med vissa sanningar, åtminstone tills vidare, men så småningom vill jag helst ha en ärlig relation med mina barn.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback