adrenalin

Här har vi snoriga barn. Och snoriga föräldrar. Konstigt, när man längtar tillbaks till rutinerna, till hösten, till jobb och dagis så lyckas man tänka bort dagissmittorna. Allt är som i ett rosa skimmer, man går skrattandes med två glada barn till dagis (i verkligheten är man rätt stressad). De står kärleksfullt och vinkar vid staketet (i verkligheten far storkillen runt som ett skållat troll och lillkillen gråter hysteriskt). Man jobbar piggt och glatt hela dagen (i verkligheten kommer hela tiden massa saker emelllan, möten, trasiga maskiner osv). Kommer hem och får massor gjort där med innan man går och lägger sig och sover gott hela natten (i verkligheten slänger man sig i soffan, glor på tv en stund och däckar sedan för att förhoppningsvis bara bli väckt en eller två gånger). Ändå ÄR det skönt att vara tillbaks i vardagen. Enkla saker som att bada i sitt eget badkar och sova i sin egen säng är guld värt.