adrenalin

Vi firar vår elvaårsdag idag, jag och min man. Idag för elva år sedan tog han mod till sig och bjöd ut mig på en andra dejt. Den andra dejten blev ingen dejt, jag skulle på födelsedagsmiddag först och när jag väl kom hem och kunde ringa honom (det här var före mobilernas tid gott folk) så hade han redan stuckit ut. Tack och lov hade han aptrist ute och gick hem igen, hittade ett meddelande från mig på svararen (fejkat nonchalant) och ringde upp. Jag susade över till honom i den varma augustinatten och vi drack drinkar på Absolut Black Currant, lyssnade på Nick Cave och hånglade!
Idag är vi elva år äldre, det blir inga groggar men väl barnvakt och en middag ute på stan. Och vem vet, kanske både Nick Cave ("come sail your ships around me")och hångel?
Jag är så tacksam över det här förhållandet, min man är en underbar människa och jag älskar honom så mycket. Det är stort att få älska och bli älskad tillbaks. Jag är tacksam för att vi alltid stöttat varann och att vi inte stuckit ens när det varit svårt och tungt. Man växer ju hela tiden som människa och vi är ju inte riktigt de vi var för mer än ett årtionde sedan. Tur som en tokig att vi fortfarande gillar varann. Vi har mycket gemensamt och har inte vuxit ifrån varann. Dessutom har vi ju två fantastiska illbattingar. Jag har inget recept på lycklig kärlek, kärlek och förhållanden är en jävla massa arbete, men i vårt fall har det varit värt det.

Puss på dig min älskling och grattis på vår dag!!!