stackars mig

I helgen hade jag verkligen offerkoftan på. Jag tyckte oerhört synd om mig själv. Men efter ett par dagars ältande har jag fått rätsida på det mesta. I alla fall det som gäller jobbet. Vi (jag och kollegan) bestämde oss för att tvärneka ifall förslaget om att flytta oss skulle dyka upp. De kan ju inte gärna bära oss till ett annat labb? Sen frågade vi vår biträdande handledare om han hört rykten, men icke. Han tyckte också att vi skulle tvärneka till att flytta. Skönt. Så just nu känner jag mig stärkt och glad över att jag tog en helg och ältade. Det verkar vara vad jag behöver för att komma tillbaks på rätt spår. Och kliva ur offerrollen. Attityd är nog det viktigaste i förhandling med andra människor. Då är det ju inte så bra att lägga sig platt på marken och formligen vråla, "trampa på mig" redan från början. Jag måste säga att jag blir mäkta stolt över mig själv när jag får till det!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback