adrenalin

Det blir mycket facebook nu, det är så kul att hitta förlorade kontakter igen. Fann en vän jag inte hörts med på drygt åtta år, blev hur glad som helst. Skickade världens mest strålande meddelande om hur GLAD jag var att hitta honom. Tillbaks kommer det ett ganska kort och vänligt svar. Jag svarade igen och skulle in på hans profil och titta lite när jag insåg att vi inte var vänner, Han hade accepterat mig som vän, sedan tagit bort mig. Idag kom en del av förklaringen, han skriver att han blev ganska paff över att jag hörde av mig efterom han mindes det som att jag var ganska ointresserad av vår vänskap när vi skiljdes åt och att vår vänskap var över. Gissa om jag blev paff. Jag minns det inte alls så, vi var och fikade en dag för åtta år sedan, allt var jättetrevligt och när vi skiljdes åt var allt som vanligt. Sen svarade han aldrig mer på sin hemtelefon och något mobilnummer hade jag inte. Vi hängde inte varje dag, men brukade höras med jämna mellanrum och fika lite eller tjattra lite i telefon ibland, inte mer än så. Jag svarade på hans meddelande att det måste vara ett missförstånd och bad om ursäkt ifall jag sårat honom. Men just idag har jag sån jävla pms och är så jävla gråtfärdig att jag inte riktigt kan hantera en sån respons. Jag är helt gråtfärdig och undrar om han inte gav mig fel telefonnummer till att börja med, om han inte är en paranoid jävel som försöker ge mig skulden för något som hänt i hans huvud. Och jag ångrar förstås att jag bad om ursäkt. Jag vet att han kan vara lite smånojjig av sig, har han blandat ihop mig med någon annan? Hur kan en fika på Lasse i Parken tolkas som mors och goodbye forever, och varför har jag i såfall undrat var i helevete han tog vägen i alla år. Jag har avslutat en del relationer i mina dagar, en del riktigt fult, men det här är nog den enda jag avslutat utan att veta om det.