tatuering

Storkillen kom över till vår säng vid elva. Grät så att han inte kunde andas. Jag hade lovat honom en tatuering när han kom upp ur badet, men glömt det. Mitt i natten (för honom) hade han vaknat och kommit på att jag glömt. Vilken besvikelse. Han fick en svamp-bob tatuering på stört, sittandes där med snorig näsa i sängen. Sen kunde han somna om på mammas kudde. Livet är fullt av besvikelser, skönt att kunna åtgärda en av dem direkt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback