adrenalin

Gud vad jag längtat efter sommar. Men häromdagen fick jag en försmak av sommarens baksidor. De man märkligt nog glömmer från år till år.

• Man vaknar genomsvettig ett par gånger per natt. Sånt slipper man på vintern, då är luften förvisso torr och kall, men ändå.
  
• Svetten mellan skinkorna. Det kliar och man vil gräva men låter väluppfostrat bli. Eller så väntar man tills man tror att ingen ser, fast alltid är det någon som lyckas komma på en när man står och mölar in trosorna mellan skinkorna för att de ska suga upp den värsta svetten.
  
• Glass. Man måste äta glass varje dag, ibland flera gånger om dagen. Dyrt och onyttigt. Två Magnum per dag, det motsvarar väl nästan att röka ett paket röda prince rent ekonomiskt? Jag föredrar Magnum.
  
• Insekterna. Saker som kryper i ens picinic-mat, flugor som landar på en när man solar, spindlarna ska vi inte ens tala om.
• Blåsten. I mitt minne sitter jag på en bänk i skuggan och läser en tidning. I verkligheten blåster det av bara fan och jag har svårt att läsa mitt glassiga magasin för den fladdrar fram och tillbaks.
• Barnen är så lyckliga. Barnen är förvisso lyckliga, men de skrubbar knäna till köttförs och är så in i bomben skitiga att man måste tvätta och skrubba varje dag, oj akta knäna. Sand i hårbotten. Tår som aldrig blir rena (gäller även mig). Gräsfläckar på kläderna.