adrenalin

Var på jobbet igår. Det var inte så allergiframkallande som jag trott. Ska fokusera järnet när jag kommer tillbaks om mindre än tre månader (hjälp vad tiden går fort). Men så blir jag arg. Jag har varit på instutionen sedan 2002. Inget har förändrats. Allt arbete jag har lagt ner på att få en bättre och mer hälsosam arbetsmiljö är helt bortkastat. Luften är fortfarande kass, skyddsutrustningen är kass, ett stort fönsterbyte som gjordes förra året har inte inneburit någon förändring i temperatur överhuvudtaget, det luktar fortfarande vidrigt från en kyl med kemikalier i labbet brevid. En forskare har fuskat något så fruktansvärt att vederbörande blivit omskriven både i dn och i internationell fackpress. Personen i fråga blir inte kickad utan går kvar och flinar i korridoren. Min chef (inte samma person) som burit sig så illa åt att man bestämde att inte förlänga hans tjänst har fått förlängt i två år till. Instutionens rykte har sjunkit enormt mycket det senaste året. Ett tag fantiserade jag om att vara kvar där, forska där, ha en egen grupp. Men nu känner jag att nej tack, stick och brinn era ryggradslösa professorsfjantar. Inte en sekund till tänker jag ägna er korridor, jag ska fokusera all energi på mig och min avhandling så att jag kan komma därifrån fort som fan. Önskar att jag varit mer ego från början.