adrenalin

En supernanny tycker på aftonbladets föräldrasida att små barn bör vara sex timmar om dagen på dagis. Jag håller med, men upplever att det är snudd på omöjligt att genomföra. Så här lyder hennes förslag på hur man kan göra om bägge arbetar heltid:


Om jag måste jobba heltid, hur löser jag det?
"Lösningen kan vara att en lämnar vid nio på morgonen och arbetar längre på kvällen. Den andra börjar då kanske redan vid sju på morgonen och hämtar vid fyra. Är man ensamstående, tycker jag att man ska försöka få hjälp av mor- eller farföräldrar och be dem vara med sina barnbarn en dag i veckan."

Jag vet att hon inte kan sitta inne med alla svar, men jag tycker hon räknar lite tokigt. Vi har t ex båda en timmas restid i vardera rtiktningen och för oss skulle det se ut så här: Den ena skulle behöva börja jobba vid sex på morgonen (åka fem) för att kunna hämta vid fyra. Sen gå hem, laga mat, ta hand om hemmet och barnen följt av kvällsbestyr och nattning. För vid åtta skulle äntligen den förälder som lämnade klockan nio dyka upp. Det verkar som ett toppenliv. Vid det laget är det dags för föräldern som går upp vid fyra att stupa i säng. Jag tror inte att barnen mår bra av att ha två föräldrar som inte lever sina liv tillsammans utan parallelt. Ska vi verkligen ha åtta timmars arbetsdag? Jag skulle hellre jobba sex timmar om dagen och ha mer tid och ork. Men att gå ner på deltid är den värsta fällan för mig, a-kassan sjunker, pensionen sjunker, lönen sjunker, men mina kostnader består. Inför sextimmars arbetsdag NU!

Dessutom så är de flesta far och morföräldrar yrkesverksamma så dem har man knappast någon hjälp av oavsett om man är singel eller ett par. Inte att ta hand om barnen en dag i veckan i alla fall.