adrenalin

Jag har cyklat! Jag fattar inte att jag börnat runt som en galning i innerstan på diverse rangliga cyklar när jag var lite mindre dödlig (läs yngre). När min man bad mig ha hjälm svarade jag att jag har två barn, det är klart att jag ska ha hjälm. Sen höll jag på hjärtslag varje gång en bil körde förbi mig. Så mycket adrenalin blir för mycket för mig så på hemvägen cyklade jag på trottoaren. Jag är skitskraj för trafiken. Dessutom har jag knappt cyklat sedan jag väntade storkillen och fastnade i en hastigt öppnad bildörr. Eller, cykeln fastnade, jag flög. Efter att ha skällt ut föraren och talat om att det minsann var hans fel om mitt barn dog så bröt jag fullständigt ihop. Så jag vågar knappt sätta mig på en hoj. Det är synd för jag älskar verkligen att cykla. Det är bland det skönaste som finns. På trottoaren. I säkerhet. Hi hi.