adrenalin

Vissa dagar bara är så fel redan från början. Man är fumlig. Inget funkar. Silen i espressobryggaren fastnar under packningen. FASTNAR!!!! Man inser att man inte kommer få något kaffe. Man får panik. Tiden går asfort, barnen har inga kläder på sig och man borde gå nu. Lägenheten är asskitig. Kattlådan stinker. Lillkillen skriker. Storkillen babblar oavbrutet. Hjärtat slår asfort. Svetten sprutar.

När jag kommer hem sätter jag mig och varvar ner. Sen fortsätter allt gå snett. En sån dag helt enkelt. Undrar om jag kanske har pms? Kollar bloggen och jo det är det nog. Om jag nu har reglbunden mens igen? Vem vet? När jag fick storkillen så hade jag ingen pms-mensvärk första gångerna efter jag slutat amma så det kan nog stämma.

När jag är nervarvad så kollar jag espressobryggaren noggrannare. Packningen är nog lite trasig och så har silen lyckats kila sig in under på ett ställe. Bänder och meckar, inget händer förutom att jag gör mig illa. Ringer till en återförsäljare med verkstad. Han tycker att jag ska bruka våld. Jag är rädd att paja silen, men han säger att det inte gör något, bara att köpa nytt. Sen lovar han att ringa upp när han vet om de har packningar och silar i lager. Jag väntar. Brukar lite mer våld men misslyckas. Våld är inte min grej idag. Hur ska jag klara mig utan mitt älskade kaffe?