udda eller svensson

Poblemet med barnvagnsgruppen kanske ligger hos mig. Är jag en udda typ? Förmodligen. Kämpar jag för att verka normal? Ja. Märks det? Förmodligen.



Kommentarer
Postat av: Anonym

Men inte ska väl det behöva vara ett problem, att man är udda? Man behöver ju inte bli bästis med alla i en sån grupp, men vuxna människor måste väl ändå kunna vara hyfsat trevliga mot varandra? Det verkar inte som de var det i din förra grupp ju. Pratade mycket om detta med en kompis nyligen, som hade varit på fest med sin nya kille och blivit helt utfryst av killens kompisars flickvänner. Sånt förvånar, och upprör, mig nåt kopiöst.

2007-01-13 @ 14:11:55
Postat av: adrenalin

Vuxenmobbing är aldrig kul, dessutom är det ofta subtilt och svårt att sätta fingret på. Jag var deprimerad när jag blev utsatt för det här och hade svårt att avgöra vad som pågick. Jag grinade ju över allt annat så då trodde jag också att jag överreagerade när jag grät för att mina inlägg på vår gemensamma mailinglista jämt bemöttes med monumental tystnad. Tack och lov har terapi lärt mig att bli bättre på att inte ta skit. Men fy fn för att bli mobbad av ett gäng som man kommer vara tvungen att träffa som pojkvännens vänners respektive... Det skulle jag ha svårare att hantera.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback