adrenalin

Stod på en trottoar på söder och försökte övertala en mycket trött storplutt att följa med oss, han ville inte gå själv och ingen (hans pappa) orkade bära honom längre. "men vi kan ju inte bara lämna dig här, vem ska då natta dig på kvällarna och ge dig mat och krama dig och titta på bolibompa med dig?" då kom det, "men du har ju en kille, det räcker ju". Det sved. Kramar och pussar och försök att förklara att vi inte alls vill ha bara lillebror och sen lite mer lirkande. Plötsligt hör vi en röst någon meter ovanför oss säga "om jag tutar, följer du med mamma då?". Vi hade visst haft publik i form av en lastbilschaffis. Efter att ha fått höra på världens högsta tuta orkade storplutten gå ett helt kvarter, sen fick det bli pappas axlar ändå.