adrenalin

Pilla-inte-på-bebisen-taktiken visade sig vara lönlös. Han är sjuk igen. Ena ögat är igenmurat och det ser ut som bihåleinflammation. Snor, täppt och hosta gör inte saken bättre. Han vill dock amma massor och det är bra. Inga fler skräckfärder till sjukan med uttorkad bebis, tack. Det känns så orättvist, han är så liten och är redan inne på sin andra förkylningsomgång. Min man ska leta efter hörselskydd idag, då kommer jag orka bära honom fast han vrålar mig rakt i örat. Jag har kört med öronproppar och de gör att bäruthålligheten flerdubblas, men hörselkåpor kommer förhoppningsvis optimera det hela. När vi pratade om öronproppar i ett annat sammanhang på jobbet tyckte en mycket ung kollega synd om mina barn ifall jag sov med öronproppar. Ha ha, hon har aldrig hört ett barn vråla på riktigt. Man hör sina barn ändå, även om man har öronproppar, man hör dem bara lite lägre. Och man sover inte med ett vrålande barn, man bär det. På en bullrig arbetsplats tvingas arbetstagarna att bära hörselkåpor. En moder förväntas däremot att milt leende stå ut med hur höga vrål som helst. Ja ja, mitt tålamod är inte hur stort som helst, så jag håller tummarna för att han hittar hörselkåpor idag.