lite senare...

Det var ingen bra idé att skicka storplutten till dagis. De ringde och min man fick åka och hämta honom. Jag lyckades få lillplutten att sova och sov själv nära en timma så det känns lite bättre. Men jag känner mig som världens hemskaste, nu får storplutten vara hemma resten av veckan. En stilla bön är att lillplutten inte ska vråla till halv tre inatt. Man har ingen riktig reserv för såna utsvävningar i en småbrnsfamilj.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback