adrenalin

Efter att ha vrålat sig genom kvällarna i mer än fem veckor så vände det helt oväntat för lillplutten. Från onsdag kväll t o m söndag kväll så skrek han nästan inte alls utan sov ganska stor del av kvällarna och de stunder han var vaken var han på ganska bra humör. Men det vände tyvärr tillbaks. Nu sover han tre minuter vrålar tio, sover två, vrålar femton...och så vidare. Han har säkert jätteont i magen men man undrar ju vad som hände de där fem lugna kvällarna?
På något magiskt sätt lyckades jag få honom att hålla tyst i de tio minuterna storplutten behövde för att somna (jag är ju själv ikväll) men sagan lästes under visst vrålande. Men jag kan ju säga att jag absolut inte kommer vara ensam hemma under en nattning förrän jag vet säkert att kvällsvrålens tid är förbi, när nu det kan bli...Ni lär bli varse.