Dags att rensa

Mitt första riktiga förhållande var en katastrof. Jag hade haft ett par pojkvänner innan, men det hade aldrig varat ens ett halvår. Sen träffade jag S. Det var bekvämt att bli kär i honom eftersom jag inte hade någon som tog hand om mig och inte hade någonstans att bo. Han var ju rätt OK, hade en lägenhet och intressanta hobbies, OK musiksmak och så. Jag valde att blunda för en massa saker och flyttade snabbt in hos honom. Saker jag blundade för: Att han tenderade att bli våldsam när vi bråkade. Att han tyckte att det var mitt eget fel om jag fick en smäll. Att jag egentligen inte var riktigt kär i honom utan mest var ute efter att hämnas på en annan kille som hade dumpat mig. Sen gick det som det gick. Vi gifte oss efter 10 månader, jag var 22. Bråken och våldet eskalerade. När vi hade varit ihop i två år drog jag. På nyårsafton. Vi hade varit på fest på hans MC-klubb och när han stannade för att röja upp åkte jag hem och packade, sen stack jag bara. Själva separationen pågick långt fram på vårkanten, han ville inte men jag var verkligen inte kär i honom längre. Efter vi var klara med att dela på oss var jag oerhört hämndlysten. Jag hade inte så mycket att använda emot honom, så jag behöll en del grejer som jag visste att han värdesatte. Typ hans MC-tidningar. Nu har det gått tolv år, vi har varit skilda i ganska exakt tio år och de där gamla MC-tidningarna ligger och gnager. Hur många gånger har jag tittat i dem egentligen? Jag är inte arg på honom längre. Jag har äntligen kunnat lägga bitterheten bakom mig. En del av mig vill rensa och slänga ut skiten. En annan säger att jag borde ge honom hans tidningar tillbaka. Är det värt besväret? Gör det honom lyckligare? Jag vill inte träffa honom, utan i så fall handlar det om att skicka alltihop hem till honom. Vi får se.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback