adrenalin

Fast jag är barnledig (ha vilket jävla ord) är jag asstressad. Jag känner mig fullkomligt invaderad av allt som ska fixas, saker som dimper ner i brevlådan som måste åtgärdas, mail som ska svaras på, annat som måste fixas. Det låter inte så jobbigt att vara hemma och bara gå och dona, emn jag har en aslång lista med saker som måste ordnas men jag aldrig får gjort. Varje gång det ringer undrar jag vad mer jag kommer att få att göra, när ska jag hinna deklarera, ringa samfälligheten och korrigera en räkning (hos en jävla kassör som aldrig är hemma och inte har någon telefonsvarare), stoppa alla viktiga papper i pärmar osv osv. Igår kväll låg jag och hade hjärtklappning och funderade på om jag skulle ta gaffatejp och helt enkelt tejpa för brevlådan. Brevlådan har blivit symbolen för min känsla av att vara invaderad. Jag insåg att jag måste ta tag i allt, röja undan så mycket jag hinner och sen, åhh ljuva tanke, slappna av lite grann. Nu klockan halv elva är faktiskt en tredjedel av listan är avbetad, resten ska jag nog delvis skita i, delvis ta hand om själv och delvis delegera på maken. Jag vet att ett problem är att jag inte kan säga nej. Ska träna lite på det. Titta på DN. och säga NEJ, jag tänker inte läsa dig idag. Du gör mig stressad.